TILL DIG SOM ÄR FÖRÄLDER TILL ETT BARN MED HÖRSELNEDSÄTTNING
De flesta föräldrar i världen är troligen överens om att det inte finns någonting som fullt ut kan förbereda dig för hur det är att bli förälder. Det är en process som oftast landar i insikten att ett föräldraskap egentligen handlar väldigt lite om att ”uppfostra” ett barn, och väldigt mycket om att ”uppfostra” en förälder. Ju mer redo du är att möta tanken att du faktiskt också kommer att utvecklas – att du också kommer växa upp med dina barn - desto smidigare blir resan. Vi lär av våra barn. Vi lär av kärleken. Av omsorgen. Av frustrationen. Av oron. Av sömnlösheten. Vi lär av livet. Mitt i livet.
Många föräldrar till barn med hörselnedsättning upplever att kraven ökar efter att en hörselnedsättning har identifierats hos barnet. Nya saker ska läras in, och olika möten ska planeras in i ett redan rätt så fullt schema. I många fall förväntas även föräldrar till barn som har en hörselnedsättning ta på sig flera olika roller. Helt plötsligt ska de anta rollen som hörselexperter, rehabiliteringsexperter och språkexperter för sitt barn. De olika kraven på dessa roller, tillsammans med föräldrarnas brist på tidigare erfarenhet, gör att många känner sig vilse och upplever brist på kontroll. Denna brist på kontroll orsakar ofta stress. Jackson Roush skriver i boken ”Pediatric Audiology” av Jane Madell and Carol Flexer:
”Den stress och ångest som de flesta föräldrar till barn med hörselnedsättning upplever i samband med diagnosen är en normal reaktion till en okänd och oförutsedd händelse".
Föräldraskapet liksom livet är en process. Vi lär oss efter hand. Vi behöver inte kunna greppa allt på en gång. Tillåt dig då och då att vila i vetskapen att det är du själv som besitter nyckeln. DU är NYCKELN – även om du inte vet, kan eller förstår allt.
Det finns studier som visar att föräldrar som är mindre självkritiska i sitt eget föräldraskap och mer accepterande till sig själva, och till vilken situation som än må uppstå, också påverkar sina barn så att de i sin tur uppvisar bättre självkänsla och bättre välmående. Forskarna menar att när föräldrar modellerar en icke-dömande attityd gentemot sig själva imiterar barn och ungdomar föräldrarnas exempel (Geurtzen et al., 2015).
Lederberg och Golbach (2002) som studerat mammor till barn med hörselnedsättning fann att:
”the key predictor of a mother’s satisfaction was her feelings about competence. This competence was directly related to how she felt about her ability to parent, and the acceptance of life changes which came from being a parent.”
SÅ, om vi som föräldrar klankar ner på oss själva och lyssnar på våra inre kritiker som tycker att vi inte duger/räcker till så är risken stor att våra barn kommer ta över stafettpinnen och värdera sig själva på samma sätt. Om vi istället tillåter oss att tänka på oss själva, och lyssnar inåt efter våra behov så kommer förhoppningsvis våra barn göra detsamma för själva, och visst är det vad vi som föräldrar önskar mest av allt?
Därför, kära förälder. Sätt dig i solstolen i sommar. Läs en bra bok. Dansa till din favoritlåt. Ät glass och jordgubbar, och svär över tristessen av att för 5005:e gången den senaste veckan behöva plocka undan i hallen. Vila i varje stund och i vetskapen om att DU ÄR DU, OCH DU ÄR PRECIS DEN DINA BARN BEHÖVER.
Vi ses på hemsidan och på sociala medier framöver.
Keep them - and yourself - growing
Tina
Growing listening minds